Underverket | Masthuggsteatern
Teater (recension i Göteborgs Posten 1/6 2010)
Drift Scenkonst på Masthuggsteatern
Underverket av Christian Lollike
Övers: Annika Silkeberg Regi: Carl Oscar Sjögren I rollerna: Olle Liljas Malin Müller, Mia Ray, AnnaRuna Kax Spelas t o m 4/6
Sven Rånlund imponeras av Drift Scenkonsts uppsättning av Underverket.
Dansken Christian Lollikes Underverket från 2005 är en bitsk och intellektuell pjäs om konst, tro och terror i skuggan av de två tornen. Den börjar i tonsättaren Karlheinz Stockhausens famösa uttalande om att terrordådet 11 september var ”det största och mest ultimata konstverket någonsin” och slutar med att ge ordet till Mohammed Attas som flög American Airlines Flight 11 från Boston. Mumma för en sensationssugen ensemble, men nystartade Drift Scenkonst serverar istället denna Göteborgspremiär ung och het och utan en droppe cynism.
Regissören och konstnärlige ledaren Carl Oskar Sjögren har med sin grupp invaderat Masthuggsteatern och klätt väggarna i rosa plast. Det känns klibbigt, som en medievärldens livmoder. Inte dumt tänkt eftersom pjäsen bygger på filosofen Slavoj Zizeks skoningslösa samtidskritik i boken Välkommen till verklighetens öken (Glänta produktion).
Till Zizeks teser om vår tids kluvna passion för det autentiska lyfter Lollike locket av medieberättelser från Rwanda och Beslan och släpper ut svärmar av fördomar, tendenser, känslotrender. ”För oss som är förstörda av Hollywood”, bekänner en av de anonyma rollerna och försvarar ärligt varför ”Titanic var bättre än World Trade Center”.
Det är en avancerad text de fyra skådespelarna har att gestalta, men de gör det med en ung självförståelse som instinktivt begriper Zizeks samhällskritiska dialekt. Denna postdramatik vänder sig nämligen inte till känslans realism utan kräver en intellektuell abstraktion som filter. Och det fungerar väldigt bra. Spelade scener och pamfletter formas via klubbmusik och videografik till en lika disparat som desperat kamp för en världsbild med sinnesfrid. Ett försvar, om än naivt, för livet som liv, inte ”liv”.
Sven Rånlund, Göteborgs Posten
______________________________
Show om katastrofer
Recensioner |9/11 som ett jättelikt konstverk, svältkatastrofen i Afrika som ett ännu större och vilket av dem som har störst underhållningsvärde debatteras när Drift Scenkonst bjuder på show om terrorism, katastrofer och lidande.
Publicerad: Fredag 4 juni 2010 | 12:58
Underverket eller The Re-Mohammed-ty Show
Regi: Carl-Oscar Sjögren I rollerna: Olle Liljas (Carl-Oscar Sjögren), Malin Müller, Mia Ray, AnnaRuna Kax
Pjäsen bygger på Slavoj Žižeks bok Välkommen till verklighetens öken som tillsammans med Kierkegaards frågeställningar om livet har varit en bas för Christian Lollikes text. Att skämta om katastrofer och lidande kan tyckas plumpt, och den här föreställningen är definitivt inget för pryda. Men samtidigt är det gjort med finess så det blir aldrig motbjudande.
Innan föreställningen presenterar de fyra skådespelarna sig. Det är Mel Gibson, Leonardo DiCaprio, Julia Roberts och Samuel L. Jackson. I deras namnval grundläggs teorin om att hela världen är ett skådespel. Inte bara en reality show, utan något större och bättre.
Underverket känns länge löst sammanhållen och spretig, det tar ett tag innan föreställningen faller på plats. Knepet som används för att fånga in publiken är humor, något som fungerar till viss del. Ständigt återkommande är invandrarstereotypen “Mohammed” som inte fyller någon direkt funktion förrän i slutet när “Mohammed” blir en av flygplanskaparna vid 9/11.
Den välrepeterade leken upphör att vara just det när de vågar släppa in allvaret. Det smyger sig på med teorin om att verkligheten bara är ännu en Hollywoodproduktion och diskussionen om människans ekonomiska värde.
Speciellt i slutet, när de fyra skådespelarna sitter och läser upp skilda berättelser om traumatiska upplevelser i samband med katastrofer, händer något på riktigt. Då träffar föreställningen rakt i magen, särskilt Mia Rays redogörelse för en brutal våldtäkt i Rwanda. Att dra ner tempot så radikalt är ett smart regidrag av Carl-Oscar Sjögren.
Nya grepp är alltid välkomna, och Drift Scenkonsts sätt att närma sig Žižeks text och Kierkegaards teorier är spännande och välgjort. Tydligt är att det ligger ett digert arbete bakom och att de inblandade brinner för det de gör. Det är tråkigt att spelperioden inte är längre, den här föreställningen borde spelas för fler, särskilt när ensemblen har fått in flödet ordentligt.
Fotnot: På grund av sjukdom ersattes Olle Liljas efter ca en timme av Carl-Oscar Sjögren i den recenserade föreställningen.
Helena Krantz, Göteborgs Fria Tidning